
Jag har äntligen bytt ut min gamla Nokia 3310 mot en HTC Wildfire. Först var det med sorg i mitt hjärta för 3310:an har varit en trogen vän i många år. Men nu älskar jag min nya HTC, hur har man klarat sig utan en sådan undrar jag nu. Och jag kan ju avslöja att det är min andra HTC på bara 1 månad.
Förra helgen när jag låg hemma och var förkyld, så skulle jag slänga in tvätt i maskinen, hade redan sorterat och kom på att jag nog skulle tvätta byxorna som jag hade på mig. Kände i framfickorna och slängde in dom också. Jag hade varit nere och rastat hundarna på Östra Stranden och hade då telefonen i benfickan. Efter en timme så gick jag förbi hallbordet och såg inte min älskade telefon, jag blev alldeles kall, började leta i jackan och i väskan men nej ingen telefon, vilken ångest jag kände när jag fick en känsla av att den säkert låg i tvättmaskinen. Fram med instruktionsboken och stänga av tvättmaskinen, jo då den låg så fint i benfickan helt fylld med vatten. Jag ville bara sätta mig ner och gråta. Då kom den gamla telefonen fram igen för det verkade som om SIM kortet hade klarat sig hyfsat.
Måndag morgon vad det jag som ringde Folksam och på måndags kvällen hade jag en ny telefon här hemma. Första gången i mitt liv som jag har utnyttjat min drulleförsäkring(för jag hade ju så klart inte tecknat någon speciell försäkring på telefonen) Jag som tycker att jag är så himla ordentlig och ordningsam, trodde ju inte att jag skulle råka ut för något liknande.Nu var det bara att sätta igång och installera den igen med allt vad det innebär tex knappa in alla 150 telefon nummrena i telefonboken, dom hade jag inte lagrat på simkortet utan i telefonen på den andra. 1500 kronor fattigare + 600 kronor för en försäkring, tänk så mycket roligt jag hade kunnat gör för dom pengarna.
Nu skall jag försöka att förtränga detta, det är ju ändå bara materiella saker, både jag och hundarna är ju friska så jag skall inte klaga.
Till hunderiet då.
Qvittra har börjat att löpa, hon är jämn som en klocka, hade räknat med att hon skulle komma igång en söndag och hon började torsdagen efter.
Enda trista med detta är att hon löper på SM:et i augusti. Annars är det ju en bra tid om man tänker tävlingsmässigt.
Träningen har kommit igång ordentligt, vi har kört lydnad i ridhus två gånger i veckan dom sista tre veckorna och skall fortsätta så tills det blir bra väder utomhus.
Det är ömsom vin och ömsom vatten, känns som om momenten börjar sitta, nu skall vi bara försöka att få till snitsen på dom, att åka och träna i ett kallt ridhus när man har jobbat hela dagen är inte riktigt det optimala för min lilla piggelin, men jag går på min magkänsla och tror att det blir bra efter ett spår, uppletande och lite varmt i luften, kom igen alla andra när era hundar kroknar i den 30 gradiga värmen, då tror jag Qvittra är som bäst.(kaxigt va ??)
Tack och hej!